Det rökfyllda väntrummet

Hur skulle du reagera om du satt i ett väntrum och det började ryka från ett av väntrummets angränsande rum? Skulle du lugnt sitta kvar, skulle du fly ut ur rummet eller skulle du försöka informera någon ansvarig? Vissa av ovan responser verkar mer rationella än andra.

På 1960-talet genomfördes en hel del märkliga och ganska roliga experiment. Ett experiment gick ut på att be någon sitta i ett väntrum och släppa på rök efter ett litet tag och för att se hur deltagarna i experimentet reagerade. Förutsättningarna kunde dock variera och deltagarnas agerande varierade därefter.

Ensamma eller i grupp

Experimentet arrangerades av forskarna John Darley och Bibb Latané för att ta reda på på vilka grunder vi ingriper när någon form av olycka eller annan akut situation infinner sig. Experimentet bestod av två testgrupper. Grupp ett var medverakande som satt i ett väntrum själva och grupp två var medverkande som satt i ett väntrum tillsammans med andra.

Vid rekryteringen sade man att testet handlade om att en intrevju om stadsliv, d.v.s. om att leva i en stad, men i själva verket testade man något annat. När deltagarna kom blev de ombedda att sitta i ett väntrum och fylla i ett formulär tills de blev inkallade för en intervju.

De som ingick i testgrupp ett satt helt ensamma i väntrummet när det började ryka från ett angränsande rum. I de videoinspelningar de gjorde kan man se hur deltagaren började visa oro och därefter gick och rapporterade händelsen för någon.

Deltagarna i testgrupp två satt inte själva i väntrummet. Där fanns också några personer från projektgruppen som var noga instruerade att inte reagera på röken annan än med en axelryckning. Det ingick inte någon annan från testgrupp två i väntrummet samtidigt. Deltagarna i denna testgrupp ingep inte och rapporterade inte röken. Endast en av tio deltagare valde att rapportera rökutvecklingen.

Man kan på videoinspelningarna se att deltagarna i testgrupp två reagerar på röken och verkar obekväma men så länge ingen annan reagerar gör de heller inget själva. Det är uppseendeväckande med tanke på att rökutvecklingen i vissa fall var ganska kraftig.

Åskådareffekten

Darley och Latané genomförde en serie sociala experiment där de undersökte samma fenomen. De kallar det åskådareffekten. Den går ut på att enskilda individer inte ingriper vid en olycka, vid misshandel eller vid andra riskfyllda händelser om det finns andra i närheten. Ju fler som närvarar desto mer passiva blir varje enskild individ.

Experimentet föranleddes av ett brutalt mord i en förort till New York på Kitty Genovese 1964. upp till 38 personer bevittnade händelsen utan att ingripa. Ett antagande är att ingen ingriper för att man förväntar sig att någon annan ska göra det. Ju fler som ingår i den observerande skaran desto troligare att ansvaret förflyttas från den enskilda individer och en förväntan att annan tar ansvar.

Studier som testar åskådareffekten har replikerats många gånger sedan 1960-talet. Alla ger samma resultat. I alla fall är det så man väljer att tolka det. En rad studier genomförda nyligen i tre olika länder fick ett annat utfall. Forskarna menade att reaktionerna var tvärtemot vad tidigare studier har påstått. Ju fler som närvarar desto troligare att någon ingrep.

Oavsett om åskådareffekten är en vanligt förekommande effekt eller om den enbart gäller under särskilda förhållanden är det ett intressant socialt experiment. Människor beter sig märkligt i vissa sociala sammanhang.

Kommentera gärna.

Andra inlägg

• Vad du inte får göra i chefens rum
• Bedriver folkhälsomyndigheten sociala experiment i stor skala?
• Övervakningssamhället
• Vänd streckkoden mot dig
• Har du betalat för väskan?
• Gott Nytt År
• Sök och behåll ögonkontakt med en främling
• Osanna (köns)roller på nätet
• Köer och konflikter