Vi svenskar har länge levt på gränsen mellan frihet och kontroll. På grund av att staten är konstruerad för att skydda kollektivet snarare än individen har en rad åtgärder tagits för att hålla vårt samhälle säkert.
Kritiken av det svenska kontrollsamhället har förekommit i säkert hundra år. Myndigheterna har tillsammans information om varje enskild individ från det att vi föds till vi dör. Det hela baseras på införandet av personnumret.
Det finns många samhällen som är långt mer kontrollerande och diktatoriska än Sverige men ändå har de inte en så utvecklad kontroll av individen som vi har i Sverige. Det finns diktaturer som avundas oss våra system.
Kampen för individens integritet har hörts extra mycket de senaste decennierna som föregick införandet av PuL och GDPR. Som forskare och anställd vid en högskola märker jag av de begränsningar som GDPR för med sig men det verkar inte hindra stora digitala jättar ifrån att övervaka oss och inte heller användandet av alla digitala kameror som finns över hela landet.
Vi ingår alla i ett socialt experiment där staten och andra stora aktörer försöker ta reda på vad vi är beredda att leva med när det gäller graden av kontroll för att känna oss trygga och graden av integritet för den egna individens frihet.
När jag berättar för mina studenter, i samband med en genomgång om hur man utför observation i forskningssyfte, att de är observerade i omklädningsrummen blir de aningen förvånade. De videoinspelningarna är självklart för klädaffärernas eget bruk men det hindrar inte att de kan missbruka materialet eller bli hackade av andra som vill åt materialet.
Numera är det inte bara staten och företag som videoövervakar samhället. Vem som helst kan sätta upp en webbkamera och visa bilder på nätet. Jag kan visa några exempel. Över Stureplan i Stockholm finns en webbkamera som visar bilder en gång i minuten. Den sägs vara där för att ge väderinformation men den kan användas till något annat. Detsamma gäller Sveavägen i Stockholm, på två ställen, en riktad mot norr och en mot söder.
I och med filmer som Echelon Conspiracy, Snowden och The Great Hack har vi fått en viss insyn i hur ett övervakningssamhälle fungerar och i värsta fall kan fungera. Många verkar inte bry sig, andra är lite lätt bekymrade och några enstaka ser en verklig inskränking av vår integritet och frihet.
Problemet idag är inte nödvändigtvis att dystopier som 1984 och Kallocain till vissa delar har införlivats eller är på väg att bli det. Dessa böcker handlar om ett övervande samhälle med en stat i bakgrunden som kontrollerar alla. Idag säljs mängder av information om oss från ett företag till ett annat. Vad är du och informationen om dig värd?
Experimentet fortsätter. När är gränsen nådd? När har det gått för långt så att vi inte kan vända tillbaka? Kanske borde vi ha lyssnat redan på 1940-talet när W H Audnes bok The Unknowh Citizen kom ut. Hans kritik av det samhälle som var på väg att växa fram redan då handlade om det som lade grunden för vad vi har idag.
Nästa gång du är ute, ta en extra titt vid varje gathörn eller på någon väg på landsbygden. Någon, om inte storebror, ser dig. När du väljer att låta google veta var du befinner dig betyder det att du kan ge information eller få information som rör dig som privatperson. Nästa gång du skriver ett inlägg på sociala media finns det någon avdelning eller AI som registrerar vad du gör.
Detta är inte avsett att skrämma. Det är så vår vardag ser ut idag. I vissa avseenden är det värre än vi vågar ana.