En natt-aktiv papegoja

Jag ägnar mig inte bara åt sociala experiment och practical jokes. Det jag ska berätta om nu är en variant som ytterst lite angränsar till de mer typiska fallen för denna blogg men som ändå är ganska typiskt för mig.

För en tid sedan fick min sambo en färgglad papegoja av tyg av sin dotter. Hon hade namngivit gojjan med en rad glada namn som t.ex. Joy. Det är i alla fall just det namnet jag minns och använder när jag pratar om papegojon.

Samma dag som min sambo fick den färgglada tygfågeln försökte hon hitta en bra plats att ha den på. När hon väl hade bestämt sig kom jag på en kul idé. Dottern hade gett gåvan som ett sätt att göra sin mamma glad vid återkommande tillfällen. Jag hade kommit på hur jag kunde bidra till detta.

Eftersom jag nästan alltid går och lägger mig sist var det sista jag gjorde innan jag gick till sängs att flytta på Joy. När min sambo nästa morgon skulle titta på gojjan hittade hon den inte där den senast var. Jag hade försökt att placera den på lite komiska ställen eller i komiska ställningar vilket fick min sambo att skratta till.

Det var ett bra sätt att börja dagen. Att se en färgglad tygfågel på en rolig plats eller i en rolig position. Nästföljande kväll flyttade jag på Joy igen. Morgonen därpå letade min sambo. Så här höll jag på ett tag. Förutom att papegojan i egenskap av sina klara färger gjorde oss glada ledde fågelns nattliga aktiviteter till att vi pratade och skratta om detta beteende. Vi pratade inte bara med varandra om det utan jag pratade med andra om det och min sambo pratade med andra om det. Det fanns många sätt som denna tygfågel kunde bidra med glädje och skratt.

Jag höll på i drygt tre månader att flytta runt på papegojan innan jag tröttnade. I ungefär hundra morgnar satt Joy på en ny plats. Det var inte lätt att komma på nya platser och nya positioner men jag ansträngde mig varje kväll. Ibland återvände gojjan till samma plats som den varit på tidigare men vid andra tillfället hade jag vänt den med baken utåt eller någon i den stilen. Det fanns alltid någon variation som väckte tankar och känslor.

Min sambos dotter gjorde en fin sak som gav sin mamma ett stycke glädje av färgglatt tyg. Jag tog en del av ansvaret och gav fågeln liv och familjen en smula mer glädje. Tack vare denna "leksak" kunde vi dras in i en vuxenlek. Man är aldrig för gammal för att leka. Att leka gör oss glada. Ibland gör det oss också mer produktiva.

Man kan säga att det var lite av ett socialt experiment jag genomförde. Jag lade noga märke till hur min sambo betedde sig när fågeln på morgonen befann sig på en ny plats. Jag bjöd in till vuxenlek och min sambo lekte med. Det blev vår lilla ritual. En sådan sak kan föra två personer närmare varandra.

Man kan också säga att det var något av ett practical joke. Jag tog ju tillfället att driva med min omgivning genom de sätt som fågeln placerades på de nya platserna. Ibland var det nästan som att den faktiskt var levande då den på morgonen kunde sitta på kanten av en fruktskål och titta ned i skålen eller sitta över en öppen bok och "läste".

Min lärdom av denna period är att det är värt att göra små ansträngningar för att göra någon annan glad. Jag blev även själv glad när jag tänkte ut var fågeln skulle placeras härnäst. Jag blev själv glad när jag såg min sambos reaktion eller hörde pratet hon hade med andra.

Man blir glad av att planera att göra andra glada. Mitt förslag till dig är att prova.

31 mar 2019