Köer och konflikter

Det här med att stå i kö är ett väldigt svenskt fenomen. Vi svenskar tycker att det är det smartaste sättet att bli betjänta i den mest rättvisa turordningen. Folk från andra kulturer tycker att det är konstigt. I vissa kulturer mer än i andra så klart.

Vi svenskar är också en aning konflikträdda. Även när vi tycker att andra gör fel har vi svårt att säga det rakt ut. Det kan ju slå tillbaka.

Jag höll ett tag på att säga ifrån när enstaka individer försökte gå före i kön i varuhuset. En vanlig variant när det finns två öppna kassor och en kö till varje är att försöka bilda en egen kö mitt emellan och sedan gå in när det skapas ett mellanrum för någon sekund. Det är då jag säger till att de gott kan vänta precis som alla andra. Ansiktsuttrycket jag då får tyder på att de har blivit väldigt förnärmade.

En gång lyckades en äldre dam ta sig förbi en lång kö. Hon sa något precis innan hon tog platsen före en av dem som stod längst fram. Det var lite svårt att höra men jag minns att det var någon slags förklaring till varför hon behövde komma före samtidigt som det var rent nonsens. Vad hon än sa fanns där ingen rimlig förklaring. Där föddes en idé till ett socialt experiment.

Jag valde ut butiker och varuhus som jag aldrig brukar besöka och gick dit när det var rusningstid. Köerna var med andra ord ganska långa. Min utvalda nonsensförklaringar kunde vara "min cykel står precis här utanför på treans växel" eller "min mammas gikt har blivit värre". Jag sade det med en uppriktig och seriös ton som om det var viktigt.

Denna strategi fungerade förvånansvärt bra. Jag fick nästan alltid gå före i kön. När jag tittade bakåt strax efter jag hade fått min "nya" plats i kön kunde jag se hur de andra verkade ha allvarliga bryderier. Tänkte de på vad jag hade sagt?

Det var inte altid strategin gick hem. Någon stadig herre eller dam svarade bara att jag fick vänta på min tur som alla andra. Eftersom jag inte hade övat in någon respons på detta ganska väntade svar gick jag bara bak i kön och väntade på min tur.

När jag träffar människor från andra kulturer och de uttalar sig om hur vi svenskar är så är det vissa saker som återkommer. Ganska ofta får jag höra hur snälla och vänliga svenskar är. Det tycker jag i och för sig att folk från andra kulturer säger om de flesta ställen på jorden som de tycker om. Frågan är ändå om det är ett försök till vänlighet som gör att jag fick gå före i kön. Att de tänker att de gör en god gärning.

Kanske beror bemötandet på att de lyssnar på min röst mer än det jag säger samtidigt som det är något som förbryllar i själva orden. Detta kan vara orsaken till att de inte protesterar. Det blir ju fel om den första responsen är att hjälpa till och den andra är att kommentera min orimliga orsak. Konflikträdslan kan sätta stopp för ytterligare kommentarer. Kanske är det också så att de skäms för att de lät sig luras och inte vill förnedra sig ännu mer.

Vad tror du?

Andra inlägg

• Vad du inte får göra i chefens rum
• Bedriver folkhälsomyndigheten sociala experiment i stor skala?
• Det rökfyllda väntrummet
• Övervakningssamhället
• Vänd streckkoden mot dig
• Har du betalat för väskan?
• Gott Nytt År
• Sök och behåll ögonkontakt med en främling
• Osanna (köns)roller på nätet