Rollspel i föreläsningssalen

För några år sedan när jag höll en föreläsning om kunskap och lärande ville jag få med något om talängslan då det har en dokumenterat negativ effekt på lärande. Jag bestämde mig för att inleda hela föreläsningen med detta i form av ett rollspel.

Hela föreläsningssalen var full med ca 300 studenter som gick sin första termin i någon av lärarutbildningarna. Det var första föreläsningen jag skulle ha för dessa studenter men det var fler föreläsningar planerade. Jag brukar vara lite mer nervös när jag träffar en studentgrupp för första gången än övriga gånger. Jag drog nytta av detta när jag med lite lätt darrig stämma började tala till auditoriet.

Jag sa:

"Nu när jag står här känner jag att det är något som inte står rätt till. Jag har bultande hjärta, svettningar, kraftigt illamående, har yrsel, känner mig blossig runt hals och ansikte. Det är nog bäst att jag går hem och lägger mig."

Jag tog min ryggsäck och började gå mot ytterdörren.

Det jag beskrev var några av de typiska symtomen vid talängslan.

Jag utförde detta rollspel tre terminer i rad. Reaktionerna var ungefär desamma varje gång. Det fanns tre typiska utfall.

1. Vissa uttryckte empati och tyckte det var bra att jag försökte kurera mig om det var så att jag var sjuk.

2. Vissa visade visst missnöje. Antagligen för att de hade gått upp tidigt för att kunna närvara på föreläsningen.

3. Vissa uttryckte en viss befrielse då det skulle innebära ledig tid istället för att sitta bänkad i två timmar.

Beroende på hur de hade reagerat på mitt lilla rollspel blev motreaktionen av ett visst slag när jag meddelade att det inte var fel på mig utan att jag hade agerat som om jag led av talängslan. Jag projicerade upp en powerpoint-slide med info om talängslan och vad det har för effekter på lärande.

Grupp ett visade lättnad, å mina vägnar, åt att det inte var något fel på mig. Grupp två verkade nöjda när de skulle få en föreläsning trots allt. Den tredje gruppen verkade snarare missnöjda då jag hade berövat dem ledig tid.

Tänk så olika vi kan reagera beroende på vad vi har för förväntningar.

Mitt rollspel kom att sätta sina spår på sikt. Eftersom det var första gången studenterna träffade mig kom de ihåg mig på grund av denna agerade kupp som jag hade utspelat.

Idag när jag håller mina första föreläsningar i första terminen för lärarstudenter har de positiva saker att säga om mina insatser men när jag en termin senare frågar om någon kommer ihåg vad jag pratade om blir det tyst. De år då jag inledde med mitt rollspel kom de ihåg det jag sa om talängslan. Det är intressant hur minnet fungerar. Sådant som sätter fart på våra känslor har en tendens att stanna längre och med fler detaljer.

Jag kan varmt rekommendera rollspel på föreläsningar. Inte för att utföra sociala experiment som detta uppenbart var utan för att det har en god lärandeeffekt.

Andra inlägg

• Vad du inte får göra i chefens rum
• Bedriver folkhälsomyndigheten sociala experiment i stor skala?
• Det rökfyllda väntrummet
• Övervakningssamhället
• Vänd streckkoden mot dig
• Har du betalat för väskan?
• Gott Nytt År
• Sök och behåll ögonkontakt med en främling
• Osanna (köns)roller på nätet
• Köer och konflikter