Söka ögonkontakt

När jag var tonåring, runt fjorton kanske, bestämde jag mig för att jag skulle utföra ett test med min omgivning. Omgivningen var typiskt vägen hem från högstadieskolan där jag gick. Vem det än var som jag mötte när jag promenerade på vägen hem skulle jag söka ögonkontakt och se vem som tittade bort först. Jag gjorde det lite som en tävling där jag ville vinna men motparten visste ju inte att de blev utmanade. Ta del om hur utfallet blev i ett av mina tidigaste sociala experiment.

Jag hade bestämt mig för att om jag ska utföra detta test måste alla jag möter behandlas lika. Det får inte vara så att jag möter någon som är supermacho eller en råbarkad person som gör mig för nervös för att jag ska kunna utmana denna i en ögonkontaktstävling. Det får heller inte vara så att om det är en tjej eller kvinna jag möter som är så fin att jag blir generad inte vågar etablera ögonkkontakt med risk att motparten ska tro att jag flörtar. Inga åtskillnader var tillåtna. Jag skulle söka ögonkontakt med alla och hålla den så länge jag kunde.

Skälet till att jag ville göra detta test berodde på att många jag mötte inte sökte ögonkontakt. De flesta stirrade ner i marken eller långt bort i horisonten. Hade det varit idag hade många tittat rakt ner i sina smartphones. Jag var själv påverkad av denna kultur och tittade själv ned i marken för det mesta. Eftersom det inte stämde så bra med min person ville jag göra en förändring. Jag är nämligen en nyfiken person och vill möta och upptäcka andra. Nyfikenheten märks även i att jag utför den här typen av test för att se vad som händer. Dels vad som händer med mig och dels vad som händer med andra.

När jag väl hade bestämt mig för att behålla ögonkontakten när jag väl etablerat den var det ganska enkelt. Det kändes inte helt bekvämt men hanterbart. Vanligtvis när två personer etablerar ögonkontakt släpper de den efter en sekund eller så då det räcker för att snabbt syna varandra. I min nya strategi släppte jag inte blicken vilket fick den andra att reagera på ett av tre sätt. Det första sättet vara att bli generad och antingen titta bort eller le lite. Det andra sättet var att titta bort men sedan titta tillbaka för att kontrollera om jag fortfarande höll kvar blicken. Det tredje sättet var att hålla kvar blicken lika länge som jag gjorde.

Den första varianten var ganska rolig när det var uppenbart att personen kände sig generad. Särskilt roligt blev det när personen log för då log jag tillbaka. Jag märkte att det främst gällde tjejer eller kvinnor som var några år äldre än mig men inte så mycket mer.

När man möter någon som håller kvar blicken lite för länge undrar man om man känner personen, lite vagt, men missade att det är någon bekant. Därför tittar man till en gång extra för att göra en ny bedömning av vem den andra är. Jag tror att det var detta som hände varje gång personen jag mötte tittade bort men sedan tittade tillbaka. Vad hände då när de upptäckte att jag höll kvar blicken men de inte kunde komma fram till att de kände mig? Blev de ännu mer fundersamma varför jag tittade så ihärdigt?

Den tredje varianten av respons var på ett sätt mest intressant eftersom det blev lite som att de antog utmaningen. Jag tror att några faktiskt gjorde det. Eftersom jag är ganska envis av mig är det svårt, när jag väl har bestämt mig, att få mig att ge upp i en tävlingssituation. Det var nästan alltid jag som tittade bort sist. Det hände dock att jag tittade bort innan eller ungefär samtidigt som den andra. De få gånger som jag förlorade blev jag mer beslutsam inför nästa möte. Jag ska hålla kvar blicken längst. Samtidigt blev jag lite intressrad av min egen reaktion. Varför hade jag tittat bort? Vad var det för krafter som påverkade mig trots min beslutsamhet?

Jag tror inte jag kom fram till något bra svar för mina förluster. Det kan ha varit tillfälligheter och det kan ha varit mitt undermedvetna som styrde mig. Däremot lärde jag mig en hel del om sociala möten och hur andra reagerar på det oväntade. Jag lärde mig också att bli mer avslappnad inför ansträngda situationer. Idag väljer jag från gång till gång hur jag vill möta en annan människas blick. Jag låter nyfikenheten styra mig mer en genans. Jag låter mina behov i den sociala situationen bestämma mer en sociala konventioner och osäkerhet.

Har du testat något liknande? Vad har du för typiska sätt att förhålla dig till ögonkontakt med okända människor?

Det har gjorts sociala experiment där främlingar har bjudits in att se varandra i ögonen i en minut. Det ger en annan reaktion än den som jag upplevde. Orsaken är dels att jag utmanade och den andra kunde inte delta helt frivilligt. De experiment där människor behåller ögonkontakt i en minut är de oftast stående eller sittande, inte gående, samtidigt som det rör sig om en inbjudan som man frivilligt accepterar. Ett sådant experiment ska jag skriva om senare.

Sociala experiment

Vad händer när vi bryter mot sociala regler eller gör något oväntat?

Söka ögonkontakt

Andra inlägg

Välkommen till

Nyhetsbrev

Senaste inläggen

Länkar